Digitala datablad baserat på datamallar

Digitala datablad är ett marknadsdrivet komplement till de lagstadgade digitala produktpassen (Product Digital Passport, DPP), anpassade för att användas i BIM och inkluderar utöver information för produkter även system och byggdelar. Till skillnad från de lagstadgade DPP, som bara innehåller en begränsad mängd information, så kan de digitala databladen innehålla alla egenskaper och länkar till information som marknaden efterfrågar – vi kallar det bruttodatamallar.

Martin Erlandson, projektledare berättar om projektet

Resultaten visar att datamallskoncepter gör det möjligt för en materialtillverkare att publicera sina datablad på ett ställa som varje tillverkare bestämmer själv. Alla som ska komma åt informationen kan koppla upp sig till originalkällans webblänk (URI-länk). Här beskrivs i detalj hur digitala kravställande datamallar och datablad kan användas från tidiga skisskeden till dess att bygganden är färdigställd. Här har man utvecklat grunderna för den digitala informationsmodellen. I framtiden kan den lämnas över från entreprenören till byggherren och även ge spårbarhet för vilka krav som ställdes, justeringar som gjort och om det slutliga utfallet. För byggherren och för den fortsatta förvaltningen blir det en datamallsbaserad informationsmodell, grunden för byggandens tvilling och även dess loggbok.

Allt som behövs för den digitala infrastrukturen, såsom datalexikon och stödjande verktyg för att publicera datablad anpassade för BIM, inklusive digital handel (såsom erforderlig utveckling av Peppol) finns på plats. Det går med andra och ord redan nu att börja jobba med datamallskonceptet. Alla som omfattas av digitala produktpass (DPP) behöver inom kort jobba enligt dessa principer. Det finns områden där vi ser ett fortsatt utvecklingsbehov; 

• behovet av ett gemensamt kommunikationsformat. I form av schema för implementering av de BIM-standarder som finns för datamallskonceptet så att marknaden slipper dialekter av samma grundläggande språk och att detta med fördel kan utgå ifrån det som utvecklats i projektet det vill säga OpenDD.eu
  

• beställare av byggprojekt behöver dels stöd med typ ett bibliotek av kravställande bas-datamallar som kan delas i sektorn, och anpassas sedan för de enskilda byggnadsverkets behov, samt digitala verktyg som stödjer ett sådant digitalt arbetssätt som helt kan utgå ifrån digitala informationsleveranser (LOIN), mellan byggskedets parter och vid olika tillfällen under byggprocessen.

Det som kännetecknar ett digitalt datablad är att originalet är just digitalt. Den andra stora skillnaden är att alla egenskaper som används måste vara synkroniserade med andra, vilket kräver aktiv förvaltning (ISO 23386). Den som tar fram en ny egenskap måste också förvalta den och publicera den i ett öppet datalexikon. Det finns nu ett sådant gratis datalexikon OpenDictionary som även ger stöd för den aktiva förvaltningen. OpenDictionary innehåller även ett samlat svenskt datalexikon och först ut med egna egenskaper och datamallar är Svenskt Trä.

Grunden i datamallskonceptet är att man för ett objekt, såsom en produkt, tar fram en bruttodatamall på de egenskaper som används för att beskriva objektet. Vi kan sedan förenklat sett dela in datablad i kravställande datablad och prestandadatablad. En kravställande datamall använder egenskaper för att beskriva vilken prestanda och information som efterfrågas som kan vara på funktionsbaserade eller ställas som ett tekniskt krav. De prestandabaserade databladen avser presentande för ett generiskt eller specifikt objekt det vill säga något man kan beställa eller köpa. Även miljöcertifieringssystemens krav kan hanteras med en kravställande datamall och med hjälp av datablad kan man utvärdera om de ställda kraven uppfylls eller inte.

Genom att beställare och kravställare använder samma egenskaper och informationskällor som de som levererar produkterna, eller andra byggnadsobjekt, så erhålls ett gemensamt språk för att i en framtid kunna göra digitala informerade val. Dessa val tar typiskt hjälp av AI för att identifiera flera möjliga val och för det aktuella fallet gör det mest optimerade valet på ett helt annat sätt än hur det sker idag.

BIM-standarderna som finns för datamallskonceptet har testats i projektet är främst ISO 23386, ISO 23387 och ISO 12006-3. Tillsammans definierar de hur datamallar ska tas fram baseras på egenskaper från datalexikon, som i sin tur sitter ihop med andra datalexikon. Det skapar ett närverk av flera sammanlänkade datalexikon. Projektets förslag på en branschöverenskommelse bestående av fyra kravspecifikationer för en tekniskt stödjande plattform och fortsatt färdplan, som projektet ansåg krävdes för att stödja datamallskonceptets fortsatta implementering. Arbete resulterade i en direkt försättning av dialogen, men nu enbart med representanter från olika branschorganisationer. Det ledde fram till en ny branschöverenskommelse med bland annat ytterligare punkter till den ursprungliga kravspecifikationen.

Eftersom implementeringen av datablad ligger utanför dessa BIM-standarder måste sådan praxis skapas och etableras av marknaden som de facto standarder. Projektet bidrag till utvecklingen är kommunikationsformatet OpenDD.eu, som dels gör det möjligt att på ett enhetligt sätt baserat på BIM-standarderna skap ett digitalt datablad samt att därmed kommunicera dessa. Projektets förhoppning är att branschen gemensamt kan ta ansvar och förvalta det  kommunikationsformat anpassat för BIM som projektet levererat.

Vidare har en implementering för hur en miljövarudeklaration (EPD) kan digitaliseras och samtidigt klara kraven för de digitala produktpassen. Så kallade multipla modulresultat utvecklats i projektet. De innebär att alla delar som beskriver framtida scenarion i en miljödeklaration kan ha olika alternativ att välja på när dessa data används på byggnadsverksnivån. Även denna utveckling finns beskriven på OpenDD.eu och utgör Sveriges bidrag till revidering av standarden ISO 22057, som beskriver datamallen för en EPD anpassat för BIM.

Ta del av resultaten från filmat resultatmöte